Egentligen vet jag inte om jag håller med. Dvs om att Brit Floyd var så bra och finslipade. Dom kändes föralldel som ett bra coverband, men inte mer. I en mindre lokal än halva Hovet hade dom möjligen kommit till sin rätt men dom verkade inte alls ha förmågan att fylla lokalen med någon större floydiansk magi. Om det uppstod någon magi på scen vet jag inte, men om det gjorde det så förmådde den i alla fall inte sträcka sig till kortsidan bakom mixerbordet där jag satt. Vad ljudet beträffar så var det alldeles för lågt, utan bredd och dynamik och gitarrpartierna stod inte alls ut utan smälte bara samman med den allmänna ljudbilden. Animationerna tyckte jag däremot var snygga men ljusshowen som helhet kändes alldeles för underdimensionerad för att motsvara ryktet som "världens största Pink Floyd-show". Världens största? Långt ifrån, väldigt långt ifrån. Nej, P-Floyd slår det här bandet alla dagar i veckan, lätt. Brit Floyd kommer inte i närheten av framförallt Stumsner och Hasse och dessutom har P-Floyd en helt annan publikkontakt. Och så är dom ju fler på scen också. Och det behövs om man ska få till den rätta storslagenheten i Floyds musik. Brit Floyd förmådde aldrig nå dit. Och även om någon vid mixerbordet till slut lyckades hitta volymreglaget lagom till Time så var det så dags då. Men föralldel, den sista halvtimmen när dom gav allt dom hade, både av ljus och ljud, så var det väl okej. Men inte mer än okej. Synd bara att kvällens bästa låtar, See Emily Play, Pigs och Echoes redan hade spelats. Så den dag när P-Floyd satsar seriöst på en turné i England och övriga Europa så kommer inte bara vi här hemma i Sverige att veta vilket band som VERKLIGEN är världens bästa Floyd-tribute, utan... Read more
Egentligen vet jag inte om jag håller med. Dvs om att Brit Floyd var så bra och finslipade. Dom kändes föralldel som ett bra coverband, men inte mer. I en mindre lokal än halva Hovet hade dom möjligen kommit till sin rätt men dom verkade inte alls ha förmågan att fylla lokalen med någon större floydiansk magi. Om det uppstod någon magi på scen vet jag inte, men om det gjorde det så förmådde den i alla fall inte sträcka sig till kortsidan bakom mixerbordet där jag satt. Vad ljudet beträffar så var det alldeles för lågt, utan bredd och dynamik och gitarrpartierna stod inte alls ut utan smälte bara samman med den allmänna ljudbilden.
Animationerna tyckte jag däremot var snygga men ljusshowen som helhet kändes alldeles för underdimensionerad för att motsvara ryktet som "världens största Pink Floyd-show". Världens största? Långt ifrån, väldigt långt ifrån.
Nej, P-Floyd slår det här bandet alla dagar i veckan, lätt. Brit Floyd kommer inte i närheten av framförallt Stumsner och Hasse och dessutom har P-Floyd en helt annan publikkontakt. Och så är dom ju fler på scen också. Och det behövs om man ska få till den rätta storslagenheten i Floyds musik. Brit Floyd förmådde aldrig nå dit. Och även om någon vid mixerbordet till slut lyckades hitta volymreglaget lagom till Time så var det så dags då.
Men föralldel, den sista halvtimmen när dom gav allt dom hade, både av ljus och ljud, så var det väl okej. Men inte mer än okej. Synd bara att kvällens bästa låtar, See Emily Play, Pigs och Echoes redan hade spelats.
Så den dag när P-Floyd satsar seriöst på en turné i England och övriga Europa så kommer inte bara vi här hemma i Sverige att veta vilket band som VERKLIGEN är världens bästa Floyd-tribute, utan det kommer resten av världen också att veta.
;)... Collapse